lkmkm'ö
Kategori: Allmänt
Utkast: Oct. 03, 2014
Kategori: Allmänt
Utkast: Oct. 02, 2014
Kategori: Allmänt
Utkast: Oct. 02, 2014
Kategori: Allmänt
Whut uuup, mars
Kategori: Ojdå
Och sen när jag kom hem bytte jag om till träningskläder och joggade TRE KILOMETER (med lite stilla pauser så mitt hjärta och mina lungor inte skulle kollapsa), HELA SPÅRET OMG
Men ah, jag känner det mest i bröstet, min hals rasslar när jag tar djupa andetag och lungorna ba *blargh*, det kliade lite i fettet också när jag var ute. x)
En dröm #2
Kategori: Drömmar
Under sommaren hade vi planerat att göra en roadtrip till hösten och nu var den här. Vi befann oss redan hundratals mil hemifrån, i ett annat land. Och det var inte bara vi som hade tänkt detta, utan de som satt intill oss var också på väg med obestämt mål.
Vi satte oss istället på en pub som låg i närheten för att lära känna varandra bättre. Där tog alla sig en öl, och jag hittade en tjej i min ålder som kom från min egna stad, Sara hette hon.
Alla blev lite drunk under the table och hade det trevligt, jag satte mig vid Sara och berättade om en kille från vår stad som jag tyckte var den vidrigaste människan jag någonsin mött, hon verkade inte veta vem det var, så jag började berättade en massa historier om denne.
Men under historieberättandet avbröts jag av en ung man med guldbrunt långt hår och gröna irisar. Han räckte fram sin hand och hjälpte mig ur barstolen. Jag kunde inte släppa blicken från hans ögon, de verkade lysa.
Jag fick veta av Lisa att vi skulle ta oss till ett hemligt ställe för att festa lite till. Nu hade den grönögde försvunnit ur mitt sikte under tiden jag hade pratat med min kompis.
Vi var plötsligt utanför en övergiven byggnad och jag blev orolig för att hamna i trubbel. Den grönögde stod längst fram i gruppen och visade med handen, ett fönster ovanför våra huvuden. Det var ganska långt upp så vi behövde hjälpas åt för att komma upp.
När alla var inne viskade den grönögde att vi behövde vara tysta och åla oss på golvet för att komma dit vi skulle, för det fanns fortfarande larm inuti byggnaden.
Längre in i byggnaden såg jag att det stod gamla vapen och dockor med kostymer som hade nazistiska symboler.
En tjej längre bak i ledet började gnälla om att hennes rygg gjorde ont när hon ålade, utan att tänka sig för satte hon sig på knäna för att sträcka på sig. En klarröd laserprick uppanbarade sig på hennes bröstkorg, hon blev rädd och försökte sitta still. Den verkade scanna efter rörelser.
Hon kände att hon ville fly och reste sig upp hastigt och hann bara vända sig med ansiktet mot fönstret vi kom ifrån innan lasern sköt henne och gjorde henne till en hög av kött.
Jag såg mig omkring och såg den grönögde. Han hade pokerfejs.
Da end.
Varm årstid
Kategori: Allmänt
Jag har bestämt mig! Åh vilket dilemma det var, men nu är jag säker. Jag ska vara snygg i sommar!!
Also, här är en spotifylista som är grym:
http://open.spotify.com/user/wida/playlist/5MzQJhWkmI4upwXn10tsyg
Bästa listan jag har gjort, tror jag minsann.
En dröm
Kategori: Drömmar
Jag var 18 år när han såg mig första gången, på något sätt visste han att han behövde mig.
Han stal mig från allt jag visste, skolan, min familj. Jag hatade honom och förstod inte varför han skulle kidnappa mig, om han hade tänkt ha mig som gisslan så kunde han glömma det, min familj hade inga pengar.
Han berättade att om jag hade sett mig ur hans perspektiv skulle jag förstå, för han älskade mig.
Anders hette han, han trodde han var en helt vanlig man tills han såg mig.
Han skulle vara snäll mot mig och han sa att han aldrig skulle göra mig illa. Jag visste inte vad jag skulle känna, så jag satte mig på hans golv och kurade ihop mig till en boll.
Det gick några månader innan jag fick veta att vi befann oss långt ifrån min hemstad. Han tog hand om mig som en vän i nöd, vi blev vänner men samtidigt kände jag att vi kanske inte var det just p g a kidnappningen.
Jag berättade för Anders om mina sorgsna tankar om frisk luft och sol och frihet, han fick ett uttryck av sorg och tog mig ut på en promenad. Det var sensommar nu.
Jag frågade mig själv varför detta händer, och såg upp på hans bekanta ansikte när han inte märkte. Han var vacker i ljus. Han var visserligen stubbig av några dagars skäggväxt och hans hår var kaos, men han såg vuxen och snäll ut.
Promenader kom nu regelbundet och snart fick jag t.o.m följa med och handla.
Hur kan han lita på att jag inte springer ifrån och letar hjälp, tänkte jag. Jag skulle inte kunna göra det mot honom, kanske känner han det.
Det som jag oroat mig för så länge hände tillslut, vi blev förälskade i varandra. Jag tyckte däremot inte det var som ett s. k. stockholmsyndrom, vi var som två vänner som bara råkade bli det. Anders tog ju hand om mig, vi bråkade men vi tyckte om varandra.
Jag tänkte inte mer på att jag var kidnappad, för det kändes som att det inte hade hänt och jag var ju hos honom frivilligt.
Nu vågade vi göra allting som par gör.
Jag rotade lite i kökslådor efter en slev så jag kunde laga mat, och där någonstans hittade jag min telefon som jag hade gett till honom ofrivilligt i början. Han var ute på ärende så jag startade telefonen i smyg för att minnas lite av mina vänner.
I en annan del av landet, i min hemstad, sattes en signal igång i en maskin som hjälpte polisen att hitta kidnappade genom deras mobiltelefoner, och nu fick polisen veta att min telefon var igång.
Det kontaktade mina föräldrar och berättade händelsen, de grät och frågade om det går att hitta mig.
Polisen svarade att det går att hitta gsp-kordinationer om man lyckas få fram ett samtal till telefonen.
Plötsligt ringde telefonen och utan att tänka mig för svarade jag.
Min mors gråt och försök till att få fram något att säga hördes. Jag kände mig plötsligt som ett litet barn som tappat bort min mamma i en folkmassa och sen hittat henne. En stor klump av ångest bildades i svaljet. Jag visste inte vad jag skulle säga.
Kom hem, krystade hon fram mellan hulkningarna, vart är du någonstans?
Jag svarade inte och la på samtalet. Det får inte hända något med Anders, de kommer ta honom ifrån mig om jag säger något. Jag stängde av telefonen igen för säkerhetens skull och gömde den i lådan där jag hittat den.
Maten blev klar, Anders kom hem och allt var som vanligt. Men jag kunde inte hålla det inne längre så jag berättade vad som hade hänt och tårarna rann som floder ner för mina kinder. Han tittade på mig, den ledsna, oroliga och ångestfyllda blicken han hade gick inte att missa. Jag bad honom om förlåtelse och sa att vi kan rymma, ja vi kan rymma någonstans.
Han stal mig från allt jag visste, skolan, min familj. Jag hatade honom och förstod inte varför han skulle kidnappa mig, om han hade tänkt ha mig som gisslan så kunde han glömma det, min familj hade inga pengar.
Han berättade att om jag hade sett mig ur hans perspektiv skulle jag förstå, för han älskade mig.
Anders hette han, han trodde han var en helt vanlig man tills han såg mig.
Han skulle vara snäll mot mig och han sa att han aldrig skulle göra mig illa. Jag visste inte vad jag skulle känna, så jag satte mig på hans golv och kurade ihop mig till en boll.
Det gick några månader innan jag fick veta att vi befann oss långt ifrån min hemstad. Han tog hand om mig som en vän i nöd, vi blev vänner men samtidigt kände jag att vi kanske inte var det just p g a kidnappningen.
Jag berättade för Anders om mina sorgsna tankar om frisk luft och sol och frihet, han fick ett uttryck av sorg och tog mig ut på en promenad. Det var sensommar nu.
Jag frågade mig själv varför detta händer, och såg upp på hans bekanta ansikte när han inte märkte. Han var vacker i ljus. Han var visserligen stubbig av några dagars skäggväxt och hans hår var kaos, men han såg vuxen och snäll ut.
Promenader kom nu regelbundet och snart fick jag t.o.m följa med och handla.
Hur kan han lita på att jag inte springer ifrån och letar hjälp, tänkte jag. Jag skulle inte kunna göra det mot honom, kanske känner han det.
Det som jag oroat mig för så länge hände tillslut, vi blev förälskade i varandra. Jag tyckte däremot inte det var som ett s. k. stockholmsyndrom, vi var som två vänner som bara råkade bli det. Anders tog ju hand om mig, vi bråkade men vi tyckte om varandra.
Jag tänkte inte mer på att jag var kidnappad, för det kändes som att det inte hade hänt och jag var ju hos honom frivilligt.
Nu vågade vi göra allting som par gör.
Jag rotade lite i kökslådor efter en slev så jag kunde laga mat, och där någonstans hittade jag min telefon som jag hade gett till honom ofrivilligt i början. Han var ute på ärende så jag startade telefonen i smyg för att minnas lite av mina vänner.
I en annan del av landet, i min hemstad, sattes en signal igång i en maskin som hjälpte polisen att hitta kidnappade genom deras mobiltelefoner, och nu fick polisen veta att min telefon var igång.
Det kontaktade mina föräldrar och berättade händelsen, de grät och frågade om det går att hitta mig.
Polisen svarade att det går att hitta gsp-kordinationer om man lyckas få fram ett samtal till telefonen.
Plötsligt ringde telefonen och utan att tänka mig för svarade jag.
Min mors gråt och försök till att få fram något att säga hördes. Jag kände mig plötsligt som ett litet barn som tappat bort min mamma i en folkmassa och sen hittat henne. En stor klump av ångest bildades i svaljet. Jag visste inte vad jag skulle säga.
Kom hem, krystade hon fram mellan hulkningarna, vart är du någonstans?
Jag svarade inte och la på samtalet. Det får inte hända något med Anders, de kommer ta honom ifrån mig om jag säger något. Jag stängde av telefonen igen för säkerhetens skull och gömde den i lådan där jag hittat den.
Maten blev klar, Anders kom hem och allt var som vanligt. Men jag kunde inte hålla det inne längre så jag berättade vad som hade hänt och tårarna rann som floder ner för mina kinder. Han tittade på mig, den ledsna, oroliga och ångestfyllda blicken han hade gick inte att missa. Jag bad honom om förlåtelse och sa att vi kan rymma, ja vi kan rymma någonstans.
Han tyckte det var bäst om jag tog tåget hem innan det kom poliser och tog mig ifrån honom. Jag sa att det var tvärtom, dom kommer ta honom ifrån mig. Vi stod på stationen och kysstes, grät och kramades.
Jag klev på tåget, satte mig på ett säte och såg honom vinka till mig genom fönstret och sen gå dårifrån. Tåget skulle inte rulla än förrän 10 minuter.
Det blev 1 minut till avgång. Panik stormade i mitt huvud och i bröstkorgen, jag ville verkligen inte lämna honom såhär så jag rusade ut från tåget och kollade om han var kvar någonstans på stationen, men såg honom inte. Jag började jobba mot det enda stället jag egentligen visste om, hans lägenhet.
Dont mobb me, okej? Det var så drömmen gick till och jag la till lite för att det skulle gå att berätta..
Also, slutet blev avskuret eftersom jag hann vakna innan det slutade på riktigt, ahh så frustrerande! Men en dag kanske jag gör en novell av detta, hähä. Kanske t.o.m blir det en kortfilm. Ojojoj.
Det här är två kandidater för rollen som kidnapparen ( i swear, jag valde inte själv, jag vet for a fact att kidnapparen såg ut såhär) :
Gött
Kategori: Bakerier
Igår bakade jag en tårta och kakor till min storasysters födelsedagskalas. Det blev hallongrottor och bondkakor och en tårta!
Fick tips av min chef och en kollega att man kan göra "fluff" av godis och grädde, då värmer (inte koka!) man 3 dl grädde och smälter istortsett vilken typ av godis som helst i det. Så jag köpte fruktkola med smak av skogsbär och körde ner! Jag tyckte inte det blev så fluffigt som jag trodde att det skulle bli, så jag vispade lite grädde i en egen bunke och blandade i "fluffet", blev asgott!
Detta höll jag på med klockan 22 igår kväll, tror nog att mina grannar avskyr mig nu, våran elcisp låter nämligen som en borr..
Tårtan var såhär: Chokladsockerkaksbotten, hallonsylt och en plutt vispad grädde. Andra lagret var det fluff på och sen strök jag upp tårtan med vanlig grädde, körde fast mandelflarn på sidan och sen dekorerade jag med såna här:
Detta höll jag på med klockan 22 igår kväll, tror nog att mina grannar avskyr mig nu, våran elcisp låter nämligen som en borr..
Tårtan var såhär: Chokladsockerkaksbotten, hallonsylt och en plutt vispad grädde. Andra lagret var det fluff på och sen strök jag upp tårtan med vanlig grädde, körde fast mandelflarn på sidan och sen dekorerade jag med såna här:
BEAUTIFUL!
Tårtan glömde jag fota, men här kommer två bilder på mina assnygga kakor!
Tårtan glömde jag fota, men här kommer två bilder på mina assnygga kakor!
FlöterN
Kategori: Allmänt
Alltså, bilden jag kommer lägga upp nu kommer vara snäppet ironisk eftersom jag för det mesta ligger ner i sängen och flötar. Jag stal den från Bodyrock på facebook. :)
Men bilden ger ganska mycket motivation för mig, nu har jag nämligen antagit mig en ny 30-day challenge för mina icke existing magm0skler.
.
Sak-trött
Kategori: Ojdå
Men inget av detta kommer jag att göra något åt, för jag ser ingen poäng i det. Disk kommer alltid att komma tillbaka, de nfula soffan kommer jag tvingas ha tills den inte går att använda längre och blommor får jag alltid i födelsedagspresent. Durr
Jag är trött på julpynt.
Och fattigdom. Min fattigdom begränsar mitt umgänge med vänner eftersom det kostar att åka hem till dessa.
Allting
Kategori: Allmänt
Idag spenderade jag 5 timmar på att göra godis till julafton, tror jag dog efter 2,5 timme eller nåt.
Gjorde 1) knäck med och utan mandelchunks 2) två satser kola för en av satserna fick koka liiite för länge - då separeras fettet från resten av kletet och därför blir kolan ej kola, utan något annat... 3) chokladtryffel"bollar", 4) praliner med smak av hemlis (lol) och förra veckan gjorde jag ju lussebullar med mandelmasseremons. ASGOTT.
Här kommer recept på allt jag gjorde idag:
Gjorde 1) knäck med och utan mandelchunks 2) två satser kola för en av satserna fick koka liiite för länge - då separeras fettet från resten av kletet och därför blir kolan ej kola, utan något annat... 3) chokladtryffel"bollar", 4) praliner med smak av hemlis (lol) och förra veckan gjorde jag ju lussebullar med mandelmasseremons. ASGOTT.
Här kommer recept på allt jag gjorde idag:
- Knäck http://www.recepten.se/recept/knaeck.html
- Chokladtryffel http://www.recepten.se/recept/chokladtryffel.html
- Kola http://www.tasteline.com/Recept/Hemgjord_kola
Nu ska jag äta grönsaksgryta, för det är gooood.
30 Day Squat Challenge, Day 13
Kategori: Allmänt
